Ursprunget till den här texten skrevs egentligen den 31 augusti 2017 i en annan bloggplattform, som jag använde mig av då. Där skrevs det mestadels om sådant som berör mig som grafisk formgivare men även om släktens gamla bryggeri —Grönwalls Bryggeri. Nu var det ju ett tag sedan det skrevs så jag har uppdaterat och justerat texten samt lagt till lite ny information plus ett gäng bilder.
Grönwalls Bryggeri var faktiskt anledningen till att jag började släktforska. Jag fick liksom inte riktigt ihop diverse årtal med de släkthistorier jag hört om bryggeridirektören Carl Axel Grönwall (1845-1923) och hans familj, så jag började grotta och gotta i det hela. Dessutom blev jag nyfiken på var pengarna kom ifrån från första början. Carl Axel var en väldigt tät snubbegubbe och likaså hans far Anders, men det där tar vi i ett framtida inlägg. Ni som följt mig på Instagram har säkert läst och sett en hel del om det här bryggeriet men här kommer nu en längre sammanfattning.
Anders Grönwall (1809-1876) var min farmors farfars far. En godsägare, och fd bagargesäll, från Huddinge socken men föddes i Stora Grönhög (Furingstad, Östergötland). År 1867 köpte han A.R. (Adolf Robert) Lindgrens Bryggeri som bytte namn till Grönwalls Bryggeri. Anders då 22-åriga son, dvs Carl Axel Grönwall (min farmors farfar), hade redan lärt sig bryggaryrket på F.W. Billes Bryggeri, under åren 1865-1867. På F.W. Billes lärde han sig bland annat de mer moderna bayerska metoderna för att göra ett underjäst öl som både ger bättre kvalité och hållbarhet jämfört med det överjästa svenskölet. Hur som, efter några år på pappans bryggeri tog Carl Axel över verksamheten, närmare bestämt 1875. Att han ”tog över” verksamheten tror jag innebar att han slutligen ägde det och blev då direktör. Bryggeridirektör. Anders var då på ålderns höst och dog dessvärre året därpå. Bryggeriet låg på Luntmakargatan 14/16 (kvarteret Oxen mindre) på Norrmalm i Stockholm, där det för övrigt bryggts öl ända sedan 1721.
Under Carl Axel Grönwalls tid, som både var en duktig bryggare och affärsman, expanderade verksamheten kraftigt och blev snabbt ett av Stockholms ledande bryggerier. Deras mest berömda brygder var det alkoholstarka exportölet Vega-öl, med en styrka på hela 16% (sådärja), och svagdrickan. Bryggeriet medaljerades bland annat på Köpenhamnsutställningen 1888, och på den stora världsutställningen i Paris året efter kammande bryggeriet hem guldmedaljen för sitt Vega-öl (se bilder nedan). Jag återkommer om just detta öl framöver.
Samma år (1889) köptes dock bryggeriet upp av AB Stockholms Bryggerier. Carl Axel Grönwall jobbade kvar något år men hade svårt att underordna sig de nya ägarna och blev disponent hos konkurrenten Stora Bryggeriet istället. Men år 1896 så kom Carl Axel tillbaka till Luntmakargatan (nu på nummer 4) där han startade Victoriabryggeriet, i Hamburgerbryggeriets gamla lokaler. Efter bara ett år bytte de namn till Böhmiska Bryggeriet och drev det fram till 1904 (ev. ända fram 1909) . Varför de bytte namn vet jag inte riktigt.
Och så ett litet sidospår. År 1905 så startades ytterligare ett bryggeri, nu i Norrtälje. Bryggeriet hette Vegabryggeriet och låg på Vegagatan 3 (se bilderna nedan). Där stod Carl Axels äldsta son Axel som ägare och även om jag inte är helt säker så tror jag att bryggeridirektören köpte bryggeriet åt sin son. Precis som hans far en gång gjorde. Dessvärre tror jag inte bryggeriet levde särskilt länge. Den 28/7 1906 så flyttade Axel ut till Sladdarö gård (som ligger på ön Sladdarö utanför Öregrund) som han arrenderade. Anledningen till denna flytt sägs vara att Axel var en smula törstig. Han behövde lugna ner sig och fick lova att aldrig mer återvända till Stockholm eller dricka mer. Ett löfte hann höll hyfsat bra.
Uppdatering 1
Tidigare har jag trott att Vegabryggeriet startades år 1905 men nu har jag hittat en reklamannons i Roslagens tidning från den 12 december 1903. Om bryggeriet ägdes av Grönwall tidigare än vad jag trott eller om det bara köptes upp år 1905, det vet jag inte ännu.
Nu åter till ursprungsbryggeriet. Trots uppköpet levde själva varumärket Grönwalls levde vidare, men då AB Stockholms Bryggerier ville renodla verksamhet så gjordes det till slut enbart svagdricka i Grönwalls namn (Grönwalls Svagdricka). År 1912 upphörde verksamheten helt på Luntmakargatan och flyttade till Neumüllers Bryggeri på Åsögatan 113 på Södermalm, Stockholm (i nuvarande Staland Möblers byggnad).
Den del och produktion som en gång varit Grönwalls Bryggeri flyttades runt ett par gånger och hamnade till slut på Birger Jarlsgatan 101 då AB Stockholms Bryggerier köpte Birger Jarls Bryggeri som då fick heta Grönwalls. Bryggeriet bryggde svagdrickan ända fram till 1945 då det lades ner, men Grönwalls Svagdricka levde vidare in på 1970-talet. Den bryggdes bland annat på Münchenbryggeriet (Södermalm, Stockholm) och efter AB Stockholms Bryggeriers sammanslagning med Pripps så bryggdes den även på Carnegiebryggeriet, i Göteborg.
En större del av Grönwalls ursprungliga bryggeribyggnader på Luntmakargatan förvärvades 1949 av Scandia (som då hette Thulebolagen) och revs dessvärre år 1976 (året då jag föddes för övrigt). Men när Stockholms stadsmuseum inventerade gamla industribyggnader i staden så fanns fortfarande tre byggnader kvar. Två bryggeribyggnader samt en kontorsbyggnad. I slutet av 70-talet revs tyvärr även bryggeribyggnaderna men Grönwalls kontorsbyggnad, som är från 1770-talet, räddades, renoverandes och skyddas idag med en så kallas grön klassning* och är idag är ett vandrarhem.
Mycket har hänt, åren har gått och efter fusioner hit och dit så är det idag Carlsberg som äger namnet Grönwalls. Men hur och på vilket sätt är jag osäker på.
Min önskan eller rent av mål är att någon gång hitta receptet på det prisbelönta Vega-ölet. Ett öl som är värt ett eget inlägg framöver.
Källor: Wikipedia Kulturarv Stockholm Riksarkivet Bryggeriklubbens medlemsblad (pdf) Oxen mindre : ett stockholmskvarters historia (tryckt material) Stockholmskällan Auctionet Digitalt museum Grönwalls bryggeri, Nürnbergs bryggeri och Wienerbryggeriet (tryckt material)