Johan Albert Andersson (1875-1922) var min farfars far. Född och död på Bjurön (Gräsö). Den 7 april gifte han sig med Anna Lovisa Larsson (1878-1965), född på Stora Risten (Gräsö). Tillsammans fick de inga mindre än 12 barn, varav ett barn var min farfar Johan "John" Johansson (1901-1984). Johan Albert dog dessvärre i och med en andjakt och blev bara 47 år gammal. Här nedan ser vi en text från min pappas kusin Östens bok (med några få tillägg och justeringar av mig). Där beskriver han sitt sökande efter den plats där Johan Albert förolyckades på.
Text från Östens bok:
”Om man går 800-900 meter åt sydost från Johan Albert Anderssons gamla gård [se bild ovan] ut mot änden av öns norra sida hittar man en grund vik innanför Kubbören och Gullsmeden i Bjuröfjärden. Idag är viken helt igenvuxen men för hundra år sedan var det ett perfekt fågeljaktställe med bara lite vass inne vid strandkanten.
Johan [Johan Alberts yngsta son, 1922-2002] sa år 1999, ”Det finns en långsträckt, rundad och låg klipphäll där som ser ut som kanten på en delvis utplattad deg. Mellan berget och stranden var det sankt och lerigt så det fanns en spång att gå på.” Men han visste inte var det var någonstans. Arne Myhrberg ute på Bjuröskaten sa samma år att stället kallades ”Vassen” när han var liten, men det hade inte använts på väldigt länge. Andersson ägde marken och sen köptes gården av en Telander år 1939, så ingen kunde gå dit. Nu är det igenvuxet. ”Det låg någonstans utåt fjärden”, sa han. Så jag [Östen Hansson] gick och letade med öppen själ och starkaste längtan efter mina rötter. Jag hittade klipphällen, sankmarken och bergsskrevan upp mot fågelpasset. Det var ett märkligt ställe där luften liksom var tung. Vid början av ”värnet” ut mot vassen stod ett gammalt dött uttorkat träd med en lång gren kvar ut mot viken. Det liknade en utsträckt arm med spretande fingrar mot himlen.
Vid den här klippan [se ovan] förolyckades Johan Albert Andersson den 10 augusti 1922, hittades av sin 16-årige son Ivar och dog på Östhammars lasarett dagen efter. Höger öga intakt, munnen enormt förvriden men vänsterögat och näsan mosade.
Var Johan Albert vänsterhänt?
Johan [Johan Alberts tolfte barn] som föddes 6 dagar senare sa år 1999, ”Han måste ha varit full, tappat balansen på spången, stöttat sig med bössan och fått pipan full med skit. För jävligt! Han var ju bara 47 år. Unga karln!”
Elsa [Östens mor] sa när jag var ung, ”Min pappa han sköt sek han!”
Johns [min farfar] äldste son Sixten som föddes 8 år efter olyckan, sa till mig [Östen] i slutet på 90-talet, ”Har sett den där bössan. Det var ett gammalt rostigt, krokigt elände. Gick inte att skjuta med. Inte konstigt att bakstycket exploderade.
John [min farfar och Johan Alberts andra son] trodde att han hade laddat patronerna med för mycket eller starkt krut i sig. Krut som John tagit hem från lumpen.” Detta bekymrade han sig för ända in i graven.
